Vroni Meyendorff


Ja, det underbara namnet Vroni som mina föräldrar valde åt mig…suck. Jag har alltid varit lite annorlunda och därför skulle min föräldrar plåga mig med att påminna mig varje dag om det. Som yngre var jag mobbad och hade nästan inga vänner. Jag var alltid avundsjuk på alla de andra flickorna, som verkade ha så kul och hade vackra tyska namn som Emma, Anna, Hannah, Gunhild och Susanne. Jag har aldrig gillat mig själv eller mitt namn, men ända sedan jag träffade min stora kärlek har jag börjat acceptera mig själv. Min underbara…man, det är så ovant att säga det, för han blev min man för bara en vecka sedan. Han heter Markus Meyendorff och vi träffades för två år sedan på en fest i Berlin. Ända sedan dess har vi varit två och nu har vi flyttat ihop och bor en timme utanför Berlin. Vi bor fint, i ett litet radhus, med tre rum, kök och en lite förstor källare.

Markus jobbar på Landesbanken Berlin Holding, nu kommer ni att tro att det bara är han som jobbar och jag går runt som en rutten hemmafru i vårt radhus. Där har ni fel. Jag har alltid älskat barn och matematik, så jag kämpade efter skolan och utbildade mig till lärare. Jag jobbar på en stor skola som ligger 15 minuter bort, så jag får lite motion. Jag älskar mitt yrke och trivs jätte bra med att undervisa! På min fritid dansar jag  klassisk balett och är med på en del uppvisningar i byn vi bor i. Undervisa, balett och Markus är mina passioner, jag älskar dem så mycket.

Jag har lite problem på arbetet eller de andra lärarna har problem med mig. De tycker att jag tänker utanför ramarna och undervisar på ett annourlunda sätt och det kanske jag gör, men jag vet att det fungerar. Mina kollegor kommer till mig för att klaga, men egentligen handlar det inte om min undervisning utan om mig, min personlighet. Ända sedan jag var född har jag blivit ifrågasatt både om min personlighet och mitt sätt att tänka. Mina kollegor tycker att jag är för ung och för oerfaren för att vara lärarinna, visst jag är 26 år men det betyder inte att jag är osmart eller inte kan det jag undervisar. Jag är lite annourlunda och håller inte med alla andra, men om alla skulle vara likadana skulle livet vara oerhört tråkigt.

Sedan finns det ett till problem, som bara jag värkar bry mig om. Alla de judiska barnen på skolan blir så illa behandlade. Jag är den enda läraren som behandlar alla elever likadanat, tyska som judiska, svarta som vita. Lärarna tar varje tillfälle de kan få att slå judarna, även om de inte har gjort något fel och sänker gärna deras höga betyg när det finns något stavfel. Det är inte okej! Det är helt fel! Skolorna har ingen jämnlikhet eller rättvisa! Jag blir så arg så fort jag tänker på det, det här är en stor del till att jag ville bli lärare. Jag vill förändra de klassiska tyska skolorna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s